Etiska riktlinjer

Här skriver vi lite om att återskapa hälsa och vitalitet samt anamma det naturliga urbeteendet.

En AWD är en hund som är avlad på att ha bra hälsa av det naturligt utvecklade extremiteter och med ett naturligt och tydligt kroppsspråk, med ett något reserverat sätt mot främlingar. En American Wolfdog är avlad för att vara en familjehund, men om den får vara med sin flock (familj) så kan den både användas i drag, agility och sök då den har ett extremt bra luktsinne, bättre än de flesta andra hundar.

Storleken är större på en AWD, större än en Schäfer och en Malamute. Unghunden kan ha en ganska mager läggning, då de inte är färdig vuxna förrän vid sex års ålder. Huvudet skall ha vargens kilformiga skalle, som är bredast vid öronen och smalnar något vid ögonen. Nospartiet är ofta långt med läppar som går i färg med nosen. En vuxen American Wolfdog har en uppsättning av 42 starka och jämt inställda tänder med saxbett. Överbett och underbett är inte tillåtna.

Öronen skall vara helt upprätta och välpälsad insida, öronen skall vara proportionella till huvudets form. Ögonen skall vara vaksamma med en lugn iakttagen blick. Ögonen skall vara något snedställda, färgen kan vara gulgröna eller bärnstensfärgade och Hasselnöts bruna. Kinderna är ofta väl pälsade.

Nospartiet är att föredra svart, men leverfärgad och utspädd färg på nosen är tillåten.

Halsen är ofta lång och kraftigt bygd med en graciös hålning, som i stillastående kan bäras högt för att betona en vaken höjning, men i rörelse så bärs huvudet lågt för att betona avslappning. Nacken är väl pälsad och ofta lång och kraftigt bygd med en graciös hålning, som i stillastående kan bäras högt för att betona en vaken höjning, men i rörelse så bärs huvudet lågt för att betona avslappning.

Tassarna kan vara något snedställda utåt med kraftiga klor. Bringan ska vara ganska smal och djup beroende på hur mycket hund det är i. Då är ofta bringa bredare.

De vanligaste färgerna är viltfärgad, svart och vit, blå och leverfärgad är ovanligare. Olika tecken kan även förekomma. Blue Merle är inte tillåtet.

Beskrivning DM ( Schäfervinglighet)
DM är en progredierande (fortskridande) sjukdom utav ryggmärgen på äldre hundar. De första
symtomen är koordinationsförlust och svaghet med muskelförtvining i bakbenen/bakdelen som i
slutändan leder till förlamning av bakpartiet. Får sjukdomen ytterligare fortskrida, även förlamning i
frampartiet/frambenen.
Sjukdomen debuterar vanligtvis vid 9-11 års ålder och börjar på ryggmärgen i bröstområdet. Man ser
en degeneration (försämring) av den vita substansen i ryggmärgen. Den vita substansen innehåller de
fibrer som förmedlar rörelse- kommandon från hjärnan till lemmar och sensorisk information från
extremiteterna till hjärnan. Denna degeneration består av både demyelinisering (förlust av myelin,
den fettrika substans som omger nervcellernas långa utskott (axoner) i hjärna, ryggmärg och nerver)
och axonal skada- förlust av fibrerna i sig.
DM förekommer i många raser utöver borzoi; Boxer, Corgi, Chesapeake Bay Retrievers, Schäfer,
Golden Retriever, Pyrenee, Kerry Blue Terrier, Pudel, Mops, Shetland Sheepdog, med flera.
Man misstänker att sjukdomen förkommer i fler raser än de som man så här långt har funnit drabbade.
Genetisk defekt
DM är en genetisk predisponerad defekt, vilket innebär att hunden nedärver sjukdomen från sina
föräldrar. Det finns idag DNA-tester där man kan se om hunden har anlag för att utveckla DM eller
inte. Det är ett test som endast behövs göras en gång i hundens liv. De tre test svar man kan få är;
CLEAR (eller ”Normal”)- hunden bär inga anlag (N/N) för sjukdomen och kan då varken utveckla den
eller nedärva anlag för sjukdomen till sina avkommor.


CARRIER- hunden är bärare av anlag (N/DM) för sjukdomen men kan inte utveckla sjukdomen men
kan nedärva anlag för sjukdomen till sin avkomma.
AT RISK- hunden har dubbelt uppsättning av anlag (DM/DM) och har då möjlighet att själv utveckla
sjukdomen samt nedärva anlag för den till sina avkommor.
Vad som är viktigt att inse när det gäller hundar som är ”At risk” är att de inte nödvändigtvis behöver
utveckla sjukdomen. Studier har visat att mycket gamla hundar, individer + 16 år, med dubbel
uppsättning av anlag för DM (d.v.s. ”Ar Risk”) aldrig utvecklade DM under sin livstid. Så det är viktigt
att förstå att hantera anlagsbilderna korrekt i förhållande till allvarlighetsgraden.
De Finska hundar som testades under 2010 visade att 66 % var ”CLEAR”, 33% ”CARRIER” och 3% ”AT
RISK”. Dessa resultat är lika sammanställningar som gjorts i andra länder. Utav dessa 3% som är i
riskzonen att utveckla DM kommer inte alla utveckla symptom. Det är till exempel större risk att en
tik utvecklar livmodersinflammation eller att en hund drabbas av någon form av cancer som dödar
den.


Behandling
Det finns idag igen behandling för DM, den slutgiltiga utgången är döden. Det finns skrivelser där
man kan läsa att sjukdomen har ett förlopp på 6-18 månader efter vilket förlamning skall ha satt in.
Eftersom symptomen för DM delas med många andra behandlingsbara sjukdomar, så är det viktigt
att utreda vad hunden faktiskt lider av. Det har funnits fler fall där ägarna till en hund varit säkra på
att deras hund har DM då symptomen stämmer, men vid DNA-tester så har det visat sig att så inte
var fallet. För att fastställa degenerativ myelopati krävs DNA-test.

DNA-tester
I dag har man identifierat över 300 genetiska sjukdomar hos hund och det finns DNA-tester för ett
30-tal där degenerativ myelopati är en utav dessa 30.
SKK har idag inga krav på att avelsdjur skall DNA-testas för DM.
Man kan lätt DNA-testa sina hundar genom att nyttja olika företag/labb som man hittar via internet.
Man beställer ett test-kit som sedan skickas åt dig. Du tar proverna själv genom att du gnuggar de
medsända topspinnarna mot insidan av hundens kind och sedan returnera dessa till labbet. Svaret får
man sedan per post och e-post.
https://embarkvet.com/
http://www.vetdnacenter.com/

Det går även att DNA-testa sina hundar via blod men då måste man kontakta veterinär, vilket också
är nödvändigt om man vill ha ett officiellt resultat då hundens identitet måste verifieras.
https://laboklin.com/en/products/detail/degenerative-myelopathy-dm-1/?r=1%2C122%2C302%2C141%2C250&cHash=06dba7762b369a235d21c98b14af0bd0
Avel
Vill du vara säker på att eliminera risken för DM hos dina valpar på ålderns höst är DNA-tester
lösningen. Tack vare dessa tester så kan man avla på ett säkert sätt gällande just denna sjukdom.
Man behöver inte utesluta något djur ur avel på grund av DM utan man väljer en passande partner.
Har man en ”At Risk” hund så parar man den med en som är ”Clear” och risken för att dina valpar blir
sjuka i DM är borta (se Tabell 5). Nedärvning av anlagen fungerar enligt nedan scheman.
Parning mellan två individer som båda är ”Clear” (N/N), resulterar i att 100% av avkomman blir
”Clear”

Föreningen godkänner endast 1 Gen DM på fri Hund.